tisdag 12 december 2017

Fullmäktige i Nacka: "enorma brister i Moderaternas förståelse för vad GIS är"


I Nacka kommunfullmäktige blev i går GIS en politisk fråga.  Utgångspunkten var en interpellationsfråga kring den hemlighållna GIS-analysen (Se mitt tidigare blogginlägg).

Nackalistans Bosse Ståldal frågade kommunstyrelsens ordförande Mats Gerdau vad ursprunget till den hemlighållna lokaliseringsanalysen var: "Varifrån, vilken nivå, kom uppdraget ifrån och varför gjordes utredningen om simhallen? "

Ståldal läste i fullmäktige upp mina synpunkter på Gerdaus märkliga och mörkande svar på interpellationen.

Här följer det:

"Synpunkter på Mats Gerdaus svar på Bo Ståldals interpellation inför Nacka kommunalfullmäktige den 11 december 2017:

Gerdau skriver i sitt svar på interpellationen:
”Den ”utredning” som interpellanten frågar om är ingen utredning utan handlar om tre kartbilder (bifogas) som visar var det bor människor i Saltsjöbaden och Fisksätra. Det torde inte vara okänd information för någon, dessutom framgick invånarantal i Saltsjöbaden och Fisksätra i tjänsteskrivelsen inför fullmäktiges beslut.”
Gerdau uppger alltså att invånarantal i Saltsjöbaden och Fisksätra framgick i utredningsmaterialet inför beslutet. Ja, det är riktigt: i simhallsutredningen daterad 3 mars 2015 finns uppgifter om att det bor 19000 invånare i Saltsjöbaden/Fisksätra, men vare sig på karta eller i någon form av statistik visas hur dessa är fördelade i området. Att det finns skillnad i tillgänglighet mellan Fisksätra-alternativet och Näcken-alternativet framgår visserligen i utredningen, men inte hur stor skillnaden är. Inte ens en enkel karta över befolkningens fördelning inom området finns med i underlaget.

Stadsjuristen skriver i sitt beslut i mars 2017 att ”den nu aktuella lokaliseringsanalysen har tagits fram av kommunens lantmäterienhet som underlag i ett tidigt skede av planprocessen”. Det är inte sant. Av kartmaterialet framgår tydligt att befolkningsdata för dessa kartor laddats ner i april 2015, d.v.s. efter det att den första simhallsutredningen slutförts den 3 mars 2015.

Ärendet återemitterades sedan över sommaren 2015 ”för fortsatt utredning av tillgänglighet, besöksprognos, möjlighet till ökade intäkter och brukarnas intresse för ett alternativ innefattande ny simhall i Fisksätra”. Inte heller i den tjänsteskrivelse från augusti 2015, som blev resultatet av denna återremiss, med det uttryckliga uppdraget att utreda bl.a. tillgängligheten, finns något underlag kring befolkningens fördelning. Skrivelsen ger inga som helst faktabaserade uppgifter kring vilken av de olika lokaliseringarna som skulle ha bäst tillgänglighet.

De tre kartorna som nu är tillgängliga togs inte fram av lantmäterienheten för att ”få en bild av befolkningssituationen”, som Gerdau uppger,  utan för att utreda vilken plats som vore lämpligast för en simhall och kunde tänkas öka tillgängligheten för flest. Den omtalas av också av stadsjuristen som en lokaliseringsanalys. Som alla kan se redovisar den inte ”var det bor folk i Saltsjöbaden/Fisksätra” utan är en analys av faktiskt befolkningsunderlag för de olika alternativen, med hänsyn tagen till faktiska gång- och cykelvägar. Detta underlag kom aldrig att ingå i den tillgänglighetsanalys som återremissen krävde, men det innehåller tydliga fakta om skillnaden i tillgängligheten mellan de tre simhallslägena. Underlagsmaterialet visar tydlig att Näcken-alternativet har 7488 invånare inom gång-eller cykelavstånd, medan en lokalisering till Fisksätra skulle ha 13924, nästan det dubbla. De ger alltså helt ny information jämfört med det som finns redovisat i de olika utredningar som låg till grund för beslutet i september 2015.

En lokaliseringsanalys av det slag som de tre kartorna representerar borde vara en självklarhet inför ett kommunalt beslut av den kostnad som simhallen innebär. Den har betydelse både för besöksfrekvens och för möjliga intäkter. Som jag påpekade i min skrivelse till kommunfullmäktiges ledamöter i september 2015 har kommunen egna resurser att genomföra en sådan analys och det har nu bevisats genom att lantmäterienhetens material släppts ut. Inför ett så ekonomiskt tungt beslut skulle ingen  annan verksamhet – kommersiell eller kommunal – kunna ta så lätt på befolkningsunderlag och tillgänglighet som kommunen har gjort i detta fall.

Fisksätra den 10 december 2017

Mats Widgren, professor emeritus i kulturgeografi"

Gerdau valde att inte gå i debatt om detta. Förhoppningsvis insåg han att han hade gjort fel när han kallat GIS-analysen från kommunens egen lantmäterienhet för "tre kartbilder som visar var det bor människor i Saltsjöbaden/Fisksätra."

Socialdemokraten Ella Tegsten kritiserade också Gerdaus bristande förståelse för vad en GIS-analys är och twittrade från mötet:

"Interpellationen kring lokaliseringskartorna för simhallen visar enorma brister i Moderaternas förståelse för vad GIS är och har fortfarande inte svarat på varför de låg under sekretess."


och vidare 

"Anser att för framtida exploateringar och antagande byggnader för allmännyttan att vi har fler GIS kartor, inte färre, de är till för att vi ska förstå samhällsfrågor och behöver inte ligga under sekretess."


torsdag 26 oktober 2017

Mitt i Nacka uppmärksammar kammarrättens dom

"Skisserna Mats Widgren håller upp visar hur många som fått gång- eller cykelavstånd till en simhall i Fisksätra (kartan till vänster), och till en simhall i Saltsjöbaden (till höger)" Foto och bildtext Anders Gustafsson, Mitt i Nacka.


Lokaltidningen Mitt i Nacka uppmärksammar att kammarrätten dömt Nacka kommun att lämna ut en tidigare hemlighållen lokaliseringsutredning.

Läs hela artikeln HÄR i deras nätupplaga

söndag 22 oktober 2017

Sven-Olof Lindquist 1933-2017



Sven-Olof Lindquist avled i september. I Gotlands Allehanda den 19 oktober (och senare förhoppningsvis i rikstidningarna) har vi tre doktorander sammanfattat våra minnen av Sven-Olof:








































lördag 21 oktober 2017

Nacka hemlighöll professionell lokaliseringsanalys

Vid en lokalisering till Fisksätra skulle sammanlagt 13924 personer har mindre än 2000 m att gå eller cykla till simhallen. Mer än 2000 personer finns inom 400 m gångavstånd.

























Under 2015 pågick en politisk strid i min hemkommun Nacka om var den nya simhallen, som skulle ersätta gamla Näckenbadet i Saltsjöbaden, borde byggas. Inom kommundelen Fisksätra/Saltsjöbaden diskuterades främst två lägen: I Sveriges mest tätbebyggda tätort - miljonprogrammet Fisksätra -- eller där simhallen legat sedan före kommunsammanslagningen - i villakvarteren i Saltsjöbaden. I beslutsunderlaget från kommunen fanns ingen riktig lokaliseringsanalys och först då jag upptäckte det blev jag som Fisksätrabo riktigt engagerad i detta ärende. Hur kunde kommunens utredare vara så oprofessionella att de bara körde nån slags odokumenterad gubb-googling om vad som var en bra lokalisering? Jag blev rätt och slätt förbannad på geografiprofessionens vägnar. Även om mina forskningsområden legat åt helt andra håll så har jag alltsedan jag undervisade i kvantitativa metoder på 1970-talet fattat hur grunderna ser ut för en lokaliseringsutredning.

Jag gjorde några enkla beräkningar och kartor baserade på detaljerade befolkningsdata, som klart och tydligt visade att en lokalisering i Fisksätra borde vara självklar när hänsyn tas till befolkningsunderlaget. Jag var med aktivistgruppen Ja till simhall i Fisksätra på Nacka kommun i september 2015 och visade mina kartor för bl.a. kommunalrådet Mats Gerdau och några av de andra allianspolitikerna. Men med en rösts övervikt röstade man i veckan därpå för det befolkningsglesa alternativet vid nuvarande Näckenbadet.

Vad jag då inte visste var att man på kommunens lantmäterienhet redan våren 2015 hade inlett en professionell lokaliseringsutredning. Det fattade jag först i februari 2017. När jag ville titta på den fick jag ett avslag från kommunens jurist och först nu - efter överklagan till Kammarrätten - har jag fått ut det underlaget. Självklart (vilket jag redan visste) har Nacka kommun kunniga geografer och GIS-personal, som på ett mycket mer professionellt sätt än jag kunde göra vettiga kartor och gångvägsanalyser. Men deras underlag förekom inte i beslutsunderlaget för simhallen och dessutom har kommunalrådet i år i fullmäktige och press förnekat att det fanns. Heder åt alla duktiga utredare och geografer på landets kommuner, men så otroligt trist när de blir överkörda och osynliggjorda av politikerna.

Den som till äventyrs vill läsa mer om mina bemödanden att få politikerna att fatta att man bör göra bra lokaliseringsanalyser och min kamp med Nacka kommun att för att få se deras eget professionella underlag kan läsa vidare på denna LÄNK. Man kan bli rättshaverist för mindre. Hittills har jag inte JO-anmält att Nacka lät överklagandet vila i nästan två månader innan de sände det till Kammarrätten.....

PS: LÄnken i dokumentet till webbtv där Gerdau inför fullmäktige säger att dokumentet inte existerar verkar krångla. Denna länken fungerar nog bättre  http://nacka.webbtvkf.se/?20170306

Här nedan följer motsvarande analys som ovan - fast för det befolkningsglesa omlandet till nuvarande Näcken-badet.

Vid den nu beslutade lokaliseringen vid nuvarande Näckenbadet kommer endast 7488 personer ha mindre än 2 km till simhallen och de som har mindre än 400 m att gå är endast 291 stycken.






fredag 6 oktober 2017

Sveriges skogar vid 1800-talets slut enligt Sven Lönborg












































Kartan ovan har jag övertagit tillsammans med andra handlingar som en gång har tillhört geografen, rektorn och kulturskribenten Sven Lönborg (1871-1959). Det är en manuellt färglagd karta i A3-storlek. Jag har ingen närmare beskrivning av kartan, men i samma kuvert låg ett svartvit foto av en väggkarta med samma innehåll. Det är rimligt att tänka sig att Lönborg, förmodligen med hjälp av kartritare, har sammanfattat innehållet i det sena 1800-talets generalstabsblad och sedan på detta sätt sedan låtit framställa en mer hanterlig kopia.  Generalstabskartorna hade ju tecken för barrskog, lövskog och ljunghed och det är rimligtvis dessa kategorier som här återges med mörkgrönt, ljusgrönt och rött medan den öppna (åker-) marken återges med gult. Jag har inte träffat på någon publicerad version av denna karta och inte heller en lika övergripande bild av Sveriges skogar vid denna tid i något annat sammanhang. Särskilt intressant är ju den bild av ljunghedens utbredning som den ger.

Därför har kartan rönt ett visst intresse. Den finns återgiven i SNAs band Skogen, men i liten skala och rykten om den har gått så jag har vid olika tillfällen sänt kopior till folk som har hört av sig, senast idag. Jag sänder gärna en högupplöst scanning om det är fler som önskar använda den i forskning.

Samtidigt är jag ju väldigt intresserad av att få reda om någon, t.ex. vid Göteborgs Universitet, har koll på vad det blivit av väggkarteversionen av denna, eller om någon annan vet något om dess tillkomst. (Lönborg var vid denna tid verksam vid Göteborgs Högskola),.

lördag 22 juli 2017

Slottspastisch i riksintresseområde

Villa Svartrå som Thomas Karlsson (delägare i GEKÅs i Ullared) fått bygglov för av Falkenbergs kommun (bild från Hallands Nyheter) 
Den befintliga mangårdsbyggnaden på Svartrå 2:9. Enligt bebyggelseregistret var huset i gott exteriört skick 2007 . (Foto Hans-Örjan Nohrstedt)






I går lämnade Hans-Örjan Nohrstedt och jag in ett överklagande över ett enskilt bygglovsärende i Falkenbergs kommun. Överklagandet kan läsas på Hans-Örjans blog. Hans-Örjan Nohrstedt twittrade om detta efter att han uppmärksammat det i Hallands Nyheter och jag uppmärksammade det dels på twitter, dels i direktkommunikationer med Falkenbergs kommun och Länsstyrelsen i Halland.

Jag vill förklara varför jag skrivit under detta överklagande. Normalt sett är det ju bara gränsgrannar som får överklaga ett enskilt bygglov och det är fortfarande en öppen fråga om Århuskonventionen skulle kunna ge en boende i Glommen (Nohrstedt) och en boende i Stockholmstrakten rätt att bry sig om detta.

Men ärendet är anmärkningsvärt och principiellt på flera punkter. Framförallt gäller det den urholkning av begreppet riksintresse som kommunens beslut innebär.

Är det förenligt med riksintresset att bygga ett pastischslott?


Här är beslutet om bygglov (från sid 44 och framåt) i Bygglovsnämndens protokoll från den 15 juni .


Jag har reagerat mot kommunens beslut och mot länsstyrelsens yttrande som ligger till grund för beslutet. Fastigheten som skulle få detta pastischslott ligger inom ett större område av riksintresse för kulturmiljövård, naturvård och friluftsliv, men kommunen finner inte att det hindrar bebyggelsen. Kulturmiljö Halland uttalar sig däremot tydligt emot bygglovet. De skriver:

"Den befintliga huvudbyggnaden är kulturhistoriskt värdefull och bör bevaras. I områden som är av riksintresse för kulturmiljövård bör tillkommande bebyggelse anpassas till områdets karaktär. Det föreslagna huset bryter kraftigt mot landsbygdens bebyggelse både till sin arkitektur och materialval."

Ett yttrande från Länsstyrelsen i Hallands län refereras i bygglovsbeslutet.

"Vad gäller fornlämningar inget att erinra ur kulturmiljösynpunkt då planerad åtgärd ej berör någon känd fornlämning. Länsstyrelsen påminner om att om fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete skall arbetet avbrytas och förhållandet omedelbart anmälas till länsstyrelsen." 

Länsstyrelsen nämner inget om riksintresset. Länsantikvarien och Länsstyrelsens jurist har senare förklarat varför - jag återkommer till det.

Parallellt med att jag började forska om jordbrukslandskapets historia växte begreppet riksintressen fram i den fysiska riksplaneringen och fick en allt tydligare form. Vad gäller riksintressen för kulturmiljövården kunde det från början röra sig om ganska skönsmässiga avgränsningar runt områden med många herrgårdar eller många gravfält. Men efterhand, och särskilt under 1980- och 1990-talen arbetade man med att precisera värdena och finslipa avgränsningarna (och den finslipningen pågår just nu i med den pågående revidering av riksintresseområdena). I det sammanhanget blev kulturgeografernas historiska undersökningar av äldre kartor och tydliga karaktäriseringar av de historiska dragen i dagens landskap ett viktigt bidrag. Riksintressena för kulturmiljövård kom därför ofta att bilda en viktig motpol mot en gammal kulturmiljösyn där punktobjekt som herrgårdar och fornlämningar dominerade.  Idag avspeglar riksintressena för kulturmiljövård landskapliga helheter, viktiga delar av vår ekonomiska historia och med ett tydligt underifrånperspektiv. Det är ofta det vardagliga bondelandskapet som träder i förgrunden, men i bästa fall sätter karaktäriseringen av detta in det i ett perspektiv som gör att viktiga skeden i landets och jordbrukets utveckling görs förståeliga.

Så här motiveras det aktuella riksintresset enligt ett dokument från Riksantikvarieämbetet

"Ätradalen [N 19] (Svartrå, Okome, Köinge, Ljungby, Alfshögs, Vessige, Abilds, Årstads och Asige sn) 

Motivering: Dalgångsbygd med sammanhållet, väl hävdat odlingslandskap, kommunikationsstråk och ett av Hallands fornlämningstätaste områden, som helhet präglat av mångsidiga försörjningsaktiviteter sedan medeltiden, samt särskilt av 1800-talets laga skifte och välstånd till följd av havreexporten. (Fornlämningsmiljö, Marknadsplats, Kommunikationsmiljö). 

Uttryck för riksintresset: Välhävdade odlings- och hagmarker och hög fornlämningstäthet från alla förhistoriska perioder med bl.a. 15-20 gravfält och många övriga gravar av olika typ, flera av monumental karaktär. Sockencentra med medeltida och nygotiska kyrkor. Välbevarade herrgårdsmiljöer. Uråldrigt kommunikationsnät. Sjönevads marknadsplats med tradition som livdjursmarknad sedan 1200-talet. 1800-talsbebyggelse. (En mindre del av området ligger i Varbergs kommun.) "

Under en period på 1800-talet stod Sverige genom sin havreexport för bioenergi till driften av bl.a. Englands hästtransporter.  Det Bengtssonska magasinet i Vara brukar framhållas som ett viktigt minnesmärke i detta sammanhang (se Hembygdsförbundets websida). Men det finns också massor med exempel i Västsverige på övergiven mager åkermark från denna tid, som bara spelade roll under denna boom för havre.

Fastigheten tillkom vid laga skiftet 1857 och någon gång efter den tidpunkten, men före karteringen 1919-25 tillkom byggnaden som Falkenbergs kommun nu gett rivningstillstånd till.
Fastigheten tillkom vid laga skiftet 1857. Slottspastischen är tänkt att ligga där det på 1800-talet var ängsmark. (gröna figuren inom lotten Ed)



Vid tidpunkten för den första ekonomiska kartan (1919-1925) var fastigheten bebyggd och gården benämnes Ängarna. 

Problemet är alltså inte bara att pastischslottet är helt främmande för området, det är dessutom så att den befintliga bebyggelsen (som man alltså önskar riva) på ett tydligt sätt bidrar till just det värde som pekats ut i motiveringen till riksintresset: bebyggelseexpansionen, 1800-talets laga skifte och det välstånd som havreexporten medförde. Även jag, som alldeles för sällan besöker Halland, har inpräntat den bilden av Hallands dalgångar efter mina resor i länet: laga-skiftesutflyttade gårdar fjärran från ursprungsbyn, gärna vid foten av bergssidan, precis den situation som Hans-Örjan Nohrstedt fångat i sin bild ovan..


Kommunen gör inte inte ens ett försök att väga samman dessa olika synpunkter utan konstaterar bara kort "Bygglovsenheten anser efter en sammanvägd bedömning av [sic] att positivt bygglov kan lämnas".


Länsstyrelsens hantering


Vilken är då länsstyrelsens roll? Länsantikvarien förklarar sitt yttrande i ett mail till mig med att länsstyrelsens kulturmiljöfunktion inte har någon annan ingång i ärendet än frågan om fornlämning berörs eller ej. Riksintresset ska alltså tillgodoses genom kommunens översiktsplan och det är bara i plansammanhang som länsstyrelsen kommer in - inte i enskilda bygglov. Yttrandet från länsstyrelsen gäller alltså bara om byggande skulle bryta mot Kulturmiljölagen  - inte om det är  i samklang med Plan- och Bygglagen. Riksintresset ska alltså tillgodoses genom att det inskrivits i kommunens översiktsplan. Länsstyrelsens jurist har gett samma bild och dessutom tillfogat att normalt sett brukar inte heller kommunerna remittera sina bygglovsärenden till länsstyrelsen.

Allt detta beror på att om det skulle komma ett överklagande så är det länsstyrelsen som är överprövningsinstans och ska då alltså inte ska vara inblandad i beslutet innan (då är det ju märkligt att man överhuvudtaget yttrat sig i detta fall). Först om det kommer ett överklagande ska Länsstyrelsen ta ställning till om beslutet är förenligt med Plan- och Bygglagen.

Det är måhända en riktig juridisk gränsdragning, men det blir ju synnerligen förvirrande när det, som i detta fall, finns bilagt ett yttrande från Länsstyrelsen där man klargör att man inte har något att erinra ur kulturmiljösynpunkt. Det kan inte automatiskt vara lätt för en lokalpolitiker i en nämnd (eller en kulturgeografiprofessor) att förstå vad Länsstyrelsen egentligen menar. Jag har dessutom fått klart för mig att de olika länsstyrelserna i landet hanterar sådana här fall olika och det verkar mest var en praxis som har utvecklats olika på olika länsstyrelser.

Själv kan jag tycka att ett minimum från länsstyrelsen vore att påminna om att det ligger inom ett riksintresseområde och att det faller på kommunen att göra bedömningen utifrån det.

Århuskonventionen

Vi hänvisar i vårt yttrande till Århuskonventionen, som ska tillförsäkra att medborgare har insyn i beslut om miljöfrågor och har en rejäl chans att påverka. Och i detta fall är det ju verkligen fråga om att det krävs en bredare insyn. Om kommunen helt åsidosätter Plan- och bygglagen och gränsgrannarna inte klagar så skulle beslutet alltså ligga fast, om inte andra organisationer och personer ges rätt att överklaga.  Att området är av riksintresse bör ju rimligtvis betyda att även en Stockholmare ska kunna komma dit och njuta av landskapet och fatta dess historiska sammanhang.




lördag 13 maj 2017

Fem professorer skjuter från höften

De fem professorer som skriver på Expressens kultursidor under rubriken ”Johans fiender” (tryckta upplagan) eller ”Varför stoppas Johan Lundberg?” (nätupplagan) ger till synes tungt eldunderstöd åt ledarskribenter som har anklagat en lärarförslagsnämnd vid Stockholms Universitet för att ha styrts av politiska överväganden vid sitt underlag för rektors beslut i ett befordringsärende.

Men de fem professorerna förhåller sig lika lite som ledarskribenterna till de kriterier för professorsbefordran som humanistiska fakulteten fastslog 2011 och som finns tillgängliga på fakultetens hemsida: Kriterier för bedömning...  De tycks föredra att skjuta från höften med uppenbara retoriska glidningar i sin karaktäristik av lärarförslagsnämndens utlåtande. De skriver

”En lärarförslagsnämnd inkom med allvarliga invändningar. Lundberg uppgavs sakna ’internationell anknytning’. Han skulle ha visat för lite intresse för ’administration’. Han hade inte handlett i tillräcklig utsträckning på doktorandnivå. Det fanns visst också en och annan student som var missnöjd med honom.”

(Exempel på retoriskt grepp: När lärarförslagsnämnden och fakultetens kriterier betonar erfarenhet av akademiskt ledarskap talar de fem professorerna om "intresse för ’administration’".)

Man kan tycka vad man vill om dessa kriterier men om man ska anklaga lärarförslagsnämnden för att ha låtit politiska faktorer spela in så måste man visa på vilka punkter de frångår kriterierna. Sådana kriterier är grunden för förutsägbarhet och transparens vid tillsättningar och befordringar. De utgör också tydligt hinder mot godtycke, nepotism och politiska överväganden.

Det tycks också råda en märklig uppfattning om vad en professorsbefordran innebär. Det är inte bara en allmän belöning för visad forskningskompetens. En professorsbefordran innebär att man får en annan tjänst och andra arbetsuppgifter. Det innebär att man kan använda en större del av årsarbetstiden till forskning än vad som gäller för universitetslektorstjänst. Men på de flesta institutioner finns det också en tydlig förväntan att den som innehar den högsta akademiska tjänsten som finns på universiteten också har betydligt större ansvar för doktorandhandledning, forskningsledning, forskningsinitiering och forskningsbedömning än vad en docentkompetent lektor har. Det är i linje med befordringsreformen och allmänt sett går vi mot en utveckling där skillnaden mellan en professor som fått sin tjänst genom utlysning och den som fått sin tjänst till följd av befordran utjämnas. Därför är det rimligt att det i kriterierna för befordran också finns krav på att den sökande ska dokumentera förmåga också på de områdena.

Förväntningarna på en professor kan t.ex. i utlysningar uttryckas som att bland arbetsuppgifterna ingår att initiera, organisera och leda forskningsprojekt med extern finansiering eller att åta sig ledningsuppdrag. Utan att det är reglerat i detalj är det enligt min mening självklart att det finns samma krav på befordrade professorer.

Det är förståeligt att ledarskribenter med en politisk agenda bortser från sådana enkla och tydliga krav på en transparent personalpolitik, men det är trist att de ska få stöd från fem professorer som inte heller tycks ha satt sig in i vilka kriterier lärarförslagsnämnden har ansträngt sig att följa.

Viktigt att betona: jag skriver inte detta för att jag har någon som helst uppfattning om den lärare det berör vare sig som forskare eller lärare. Jag hade aldrig noterat namnet förrän Academic Rights Watch lyfte fram ärendet. Jag vänder mig mot försöken att politisera något som i mina ögon ser ut som ett ganska vanligt befordringsärende. Lärarförslagsnämnder brottas med sådana frågor hela tiden men de hamnar inte på kultur- och ledarsidor.

---
OBS förresten: Prorektor är naturgeograf, inte kulturgeograf som de höftskjutande professorerna felaktigt skriver.