The African Husbandman

I min förra blog avslöjade jag min bristande beläsenhet. Visst finns Lambas ryggar beskrivna i litteraturen. Lamba bor också i Zambia, där en energisk jordbruksrådgivare och forskare verkade under kolonialtiden. Det var William Allan. Han skiljde sig från många av sina gelikar med att i högre utsträckning än dem fatta hur afrikanska jordbrukare tänkte. Därför är hans bok något av en föregångare när det gäller att dokumentera det som senare har kommit att kallas "indigenous knowledge" eller mera korrekt "local knowledge".
Jag har tidigare bara läst delar av den boken. Jag ska nedan redogöra för vad han skriver om ryggarna. Men först måste jag bara fundera högt över bokens titel. Med det ålderdomliga "husbandman" för bonde syftade Allan på kloka och kunniga bönder som skötte sin jord genom "good husbandry", dvs närmast det som vi på svenska skulle kalla god hävd. Idag skulle man nog inte kunna ge ut en bok med den titeln. Det är ju i stor utsträckning kvinnorna som håller uppe Afrikas jordbruk med sitt dubbelarbete. Men jag har som sagt inte läst hela boken så jag ska inte döma Allans kvinnosyn osedd.

Det räcker här med att referera  hans beskrivning av Lambas ryggar på sid 82. De finns i "the marginal grasslands of dambos", dvs fuktigare sänkor ofta med lerjord och man odlade Livingstonepotatis på dem som ett komplement til hirs, pumpor, bönor och jordnötter som fanns på andra åkrar. Enligt Allan skulle odlingen på ryggar förut skett på stora ytor men sedan gått tillbaka, för att sedan, som ett svar på matbrist under andra världskriget börjat att tas i bruk igen på 1940-talet.