söndag 25 maj 2008

Skilda perspektiv på fjällandskap



 













Näringslivschef Jan Andersson beskriver tankarna bakom Åres utvecklingsplan Vision 2020 för en grupp nordiska landskapsdoktorander 

Jag har i en tidigare blog berört de olika intressen som kämpar om utrymmet i den svenska fjällvärlden. När den nordiska landskapskursen i onsdags och torsdags besökte Jämtland fick vi en bra illustration på detta. I Åre redogjorde näringslivschefen för Vision 2020, där Åre kommun, Skistar AB och Holiday Club samverkar för att utveckla området. Det handlar om att öka antalet bäddar, öka utländsk turism, förlänga säsongen, bygga ut fler liftar (tills 2020 kommer många av de markägare, som nu bromsar utbyggnaden genom att inte släppa till mark, ha dött...). I planen ingår att förlänga säsongen genom fler aktiviteter sommartid (äventyrsbad, mountainbike, mm mm ). I attraktionerna i Åre kommun ingår inte bara själva Åreskutan utan även de kringliggande fjällen, där man också utvidgar olika former av turistaktivitet som kitesurfing, kulturturism etc etc.


Jonas Kråik vid Storulvåns turiststation där hans farfar tidigare hade ett sommarviste. 

Vid Storulvåns turiststation i Handölsdalen beskrev Jonas Kråik i Handölsdalens sameby hur hans farfar på 1920-talet tvingades flytta sitt viste på 1920-talet för att bereda plats för turistföreningens station. Efter att samerna fråndömts sin tidigare vinterbetesrätt i Härjedalen är området runt Storulvån idag allt viktigare som renbetesmark. Men rovdjurspolitiken och turismen gör det enligt Kråik allt svårare att utnyttja de marker som rent juridiskt är avsatta som renbetesområden. Renbetet i det som idag är den populära vandringstriangeln Storulvån-Blåhammaren-Sylarna var en gång grundvalen för de framgångar som Kråiks farfar hade som renägare, men idag försvåras rendriften av att stigarna utnyttjas så intensivt av fjällturister.














Nordiska landskapsdoktorander i diskussioner om olika landskapsperspektiv vid den för säsongen stängda turisstationen Storulvån 22 maj 2008.



tisdag 13 maj 2008

Mera skarvlandskap

Jag skrev i min förra skarvblog att växtekologer på Stockholms Universitet har skarvkolonierna under uppsikt. Dessa bilder fick jag av Lenn Jerling, som är professor i växtekologi och är specialist på havstrandväxter och skärgårdens växtekologi. Lenn tycker för det första inte att skarvlandskapet är fult. Och han kan också visa vad som händer när skarvarna flyttar vidare. De som argumenterar för att skarvarna bör få skjutas för att de förstör både fiske och landskap har enligt Lenn svårt att acceptera den här bildsekvensen som visar hur hur övergående och dynamiskt skarvarnas kulturlandskap är och vilken grönska som guanon senare ger upphov till.
Så här såg det ut på Trätskär på Svartlögafjärden 2001.

2004 hade skarvarna övergett ön och vegetationen var på väg tillbaka med full kraft.
Läs mer om detta i Lenn Jerlings och Urban Nordins utmärkta bok Bland skötar, kobbar och kor (2007).

torsdag 8 maj 2008

Sherwoodskogen ingen skog

Att studera landskapshistoria innebär ofta att gamla myter raseras. Eftersom jag just nu är i Nottingham där Robin Hood utnyttjas flitigt som turismsymbol kan det vara anledning att påminna om att Sherwood Forest knappast skulle kallas för skog på svenska. Under medeltiden var begreppet forest framförallt knutet till områdets legala status -- inte till hur många trän där var. Sherwood Forest bestod till stora delar av öppna områden med sandiga hedar och halvöppet skogsbete.

Den medeltida betydelsen av ordet forest var alltså ett område där kungen eller någon hög adelsman hade rätt att jaga hjort -- oberoende om där var skog eller inte -- och där andra invånares rättigheter var starkt beskurna.  

Se mer om Sherwoodskogens historia på denna länk.

onsdag 7 maj 2008

Kan landskap klickas bort?

1988 kom Denis Cosgrove och Stephen Daniels ut med antologin "The iconography of landscape". Den blev banbrytande i en omtolkning av landskapsbegreppet, när den visade hur tydligt begreppet var kopplat till en viss social kontext, till en inre förståelse, till olika sätt att se på landskap och hur landskapsbegreppet alltså var socialt konstruerat.  "A landscape is a cultural image, a pictorial way of representing, structuring and symbolizing surroundings" skirver Daniels och Cosgrove i förordet. År landskapet verligen  bara en kulturell bild? Kan det verkligen klickas bort som en bild på en flimrande dataskärm, som författarna skriver lite längre fram ? (se min diskussion i Can landscapes be read?). Man kan inte underskatta betydelsen av den boken för den humanistiskt/samhällsvetenskapliga landskapsdebatten under de två decennier som förflutit sedan boken först kom ut.

Denis Cosgrove dog, alldeles för tidigt, den 20 mars i år. Den 23 maj hålls ett minnessymposium på hans institution vid UCLA. Hans medförfattare Stephen Daniels kommer till Stockholm direkt efter detta. Den 27 maj kommer han att reflektera över Iconography of Landscape vid ett informellt seminarium på kulturgeografen.