Hans Rosling kallar i Vetenskapsradio kritiken mot SEKABs satsning i Tanzania för "Tintin-snack". Jag fattar inte varför han drar in Tintin i denna fråga. Debatten kring detta finns på Vetenskapsradions hemsidor.
Däremot är det lätt hålla med Hans Rosling om att dagens många tanzaner vill ha utveckling och kommer att ha ökade krav på energikonsumtion i framtiden. Motståndet mot SEKABS planer handlar (hoppas jag) inte om att man vill frysa all utveckling i Afrika. Men det är helt klart att det å ena sidan finns projekt som både kan ge sysselsättning åt många och säkra att vinsterna stannar i landet och att det å andra sidan finns projekt där både människor och miljö i Afrika riskerar att bli förlorare i det långa loppet. SEKABS Tanzania-satsning liknar allt för mycket gammal kolonialism för att övertyga. Är huvudsyftet att hjälpa Tanzanias energisituation eller handlar det om att säkra etanol till svenska bilar och sin egen vinst.
SEKABs norska kritiker menar att det finns " bedre alternativer til karbonbinding og bioenergi som er mer integrert i lokale produksjonssystemer og som baserer seg på småbønders individuelle eller felles rettigheter til jord." (Dagbladet)
I fallet SEKAB kompliceras fallet dessutom av att pengarna kommer från skattebetalare i kommuner i Norrland. Där verkar tålamodet snart tryta.... Se LÄNK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar