En resa genom Sydsverige hör sommaren till. För den som fältarbetat på olika håll i Götaland sedan 1970-talet förvandlas resan till en nutidsspaning. Runt 1990 kom det plötsligt lövträdsplanteringar och (åter-)skapade våtmarker på det som tidigare varit åker. Med EU-inträdet var det många bönder som sedan ryckte upp lövträden och sådde vete med goda arealbidrag.
Denna sommar är det framförallt den frodiga lövträdsväxten på Gudruns och Pers stormhyggen som slår mig när jag spanar från bilen.
En lite närmare granskning, med god vägledning från en markägare, kan leda till andra lustiga överraskningar.
Grönvållslyckan var en gång en åker och på 1940-talets ekononomiska karta över Kalmar län såg den ut så här:
Grönvållslyckan 1948. Ekonomisk karta över Kalmar län
När vi idag närmar oss Grönvållslyckan på stigen som kommer in från höger på bilden så ser vi följande syn.
Grönvållslyckan i augusti 2009. Foto: Eric Clark
Några timmars arbete med grävskopa vid dikets utlopp mot grannen har förvandlat 3 hektar åker till 3 hektar våtmark. Och med dagens bidragssystem är detta ett klokt ekonomiskt utnyttjande av marken. Har seklers odlarmöda gått till spillo genom att man på detta sätt låtit vattnet ta över? Sannolikt inte säger lantbrukaren eftersom det antagligen går ganska lätt att återställa det till åker.
Är våtmarken natur(-lig)? Njae, den är den markanvändning som kombinationen av EU:s jordbrukspolitik, världsmarknaden för livsmedel och de svenska bidragssystemen just nu gör förhållandevis lönsam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar