fredag 26 februari 2010

Metangas och risodling

Sambandet mellan den tidiga risodlingens framväxt och ökad förekomst av metangas i atmosfären är en viktig komponent i William Ruddimans tes om att den mänskligt skapade globala uppvärmningen startade för flera tusen år sedan. Jag har tidigare bloggat om detta och också skrivit en kort artikel på temat.
Men det finns skäl att undra över hur omfattande dessa tidiga risodlingar i Kina egentligen var. En sak är ju att man började att odla våtris - en annan sak är hur omfattande påverkan på landskapet det kan ha haft.
Vad som däremot står klart är att de allra flesta stora sydostasiatiska risdeltan, som landskapsföreteelser är mycket sena: De flesta tillkom eller växte på allvar fram under 1800-talet.






































Men det har varit svårt att få fram bra översikter i kartform över deltanas framväxt. Nu hittar jag i den fantastiska översikten Rice in Deep Water av David Catling ovanstående karta över Mekongdeltats utveckling. Den bygger i sin tur på en gammal fransk översikt Dragages de Cochinchine (1930). Catling menar att Mekongdeltat 1870 var "a vast inaccessible swamp forest sparsely populated by pioneer farmers cultivating rice and fishing the abundant waters" s. 322.
Det återstår alltså att för hela Asien försöka få en överblick över hur stor landskapspåverkan den tidiga risodlingen faktiskt hade.

lördag 20 februari 2010

Mer om skolverket och historia

Nu har jag hittat förslaget till kursplan i historia för grundskolan, som kloka humanistkollegor kritiserade i SvD (se min förra blogg)
Förslaget återfinns på skolverkets hemsidor via denna länk. Så här ser strukturen och kronologin ut i stora drag:
I årskurserna 4-6:
Kulturmöten i Norden - 800–1500
Världen vidgas - 1500–1700
Människorna blir fler - 1700–1850
I årskurserna 7–9
Industrialisering och samhällsomvandling - 1700–1900
Makten i världen förändras 1800–1950
En gemensam värld - Efterkrigstiden
Det är onekligen en mycket tydlig Norden/Europa-centrering i detta sätt att närma sig historien. Själv undrar jag som geograf mycket över den naiva rubriken "Världen vidgas". Den anger ett mycket tydligt perspektiv, en bestämd utgångspunkt utifrån vilken horisonten vidgas. Världen har ju varit lika stor hela tiden.....  Vad man menar är förmodligen: Europeerna börjar att resa och upptäcker världen. Vad blev det då av de olika imperier och världsystem som långt före 1500 "vidgade världen" sett ur deras perspektiv.
Remissomgången är nu avslutad -- låt oss hoppas nästa version tar ett helt annat grepp.

fredag 19 februari 2010

Skolverket om historia

Kloka kollegor inom humaniora har i SvD reagerat på Skolverkets förslag till kursplaner för historia på grundskolan. När man läser deras inlägg Skolverkets förslag är trångsynt har man svårt att förstå vad det är för tänkande som lilgger bakom kursplanen. Uppenbarligen ska inga grundskolelever behöva bekymra sig om vad som hände före år 800. Det bädddar både för eurocentrism och skyggar dessutom för att ta itu med de grundläggande frågorna om mänsklighetens ursprung.
"I sin iver att skapa en utvecklad nutidsförståelse har gruppen som arbetat fram förslaget backat historieundervisningen i Sverige till en nivå som ligger före de moderna historievetenskapernas genombrott." skriver Anders Andrén, Anders Cullhed och Eva Rystedt och ytterligare tio undertecknare som inte namnges på nätversionen. 
Jag letar förgäves på Skolverkets hemsida för att få läsa hur de egentligen tänker. Mina tidigare erfarenheter av Skolverket från en omgång av en revision av gymnasiets struktur var ganska deprimerande. De verkade tycka att universitetsprofessorers överblick över ett kunskapsområde bara var besvärande. Det var i vår egenskap av lärarutbildare som en grupp professorer då var inbjudna -- inte för att vi skulle vara bra på att spana över ett ämnesområde.
Med hänvisning till didaktik och beprövad erfarenhet från skolor och lärarutbildning undvek de att ta en debatt om hur ett kunskapsområde ser ut idag -- sett från universitetets perspektiv. Det är klart att vi inte alltid är så  hemma på didaktik och hur man får ungdomar intresserade av vår kunskap, men de flesta universitetsprofessorer har en bred och högaktuell överblick över sitt område, vad det har för samhällelig betydelse idag och inte minst hur det anknyter till tidens strömmar bland dagens ungdomar. Andrén, Cullhed och Rystedt är sådana personer som skolverket borde lyssna på.

måndag 15 februari 2010

Kriminella norrmän?

Eftersom jag i en tidigare blog har berömt norska riksantikvarien för att uppträda som en tuff sheriff mot snöda vinningsintressen i stadsbilden, kanske det är dags för lite balans. Det som det norska riksantikvarieämbetet uppmuntrar till när det gäller gamla stenmurar hade förmodligen varit ett brott mot kulturminneslagen om det hade gjorts Sverige.

I informationssidorna Kulturlandskap: Gamle steingjerder, utgivna av Riksantikvarien 2002 med nytryck 2007, berättas hur man kan behöva röja rejält runt och under gamla stenmurar om man vill sätta dem i stånd.

Hade dessa stenmurar räknats som fornlämningar i Sverige -- varaktigt övergvina är de väl och hade alltså varit fornlämningar i Sverige..?  Men i Norge är de definitivt inte lagligt skyddade -- eftersom de förmodligen är yngre än 1536.

Ett rejält nytt underlag kan behöva grävas under stenmuren när den restaureras. Vad händer med eventuella odlingslager under, som skulle kunna datera den tidigare odlingen och/eller stenmuren?

Två principiellt viktiga frågor som jag med hjälp av den provocerande rubriken vill få fram:

1. Det sätt som man ser på jordbrukslandskapets lämningar i denna broschyr öppnar för en helt annorlunda syn än den man har på exempelvis byggnader. Man kan tydligen gå in i ett historiskt landskap riva murar och bygga upp dem igen med lite bättre metoder. Det hela påminner lite grann om de nybyggda murar man kan se som vägutsmyckning längs E4 i Småland. När man gör så med historiska byggnader i andra länder brukar nordiska byggnadsantikvarier rysa -- grøss og gru.

2. Den märkliga kulturminneslagen i Norge sätter en gräns vid reformationen 1536, Den blir allt mer ohållbar och det märks särskilt när det gäller agrara lämningar. Hur ska man före utgrävning av en fossil åker veta om den är från början eller slutet av 1500-talet?? För att kunna bygga upp kunskap om fossil åkermark är det viktigt att uppdragsarkeologin inte hämmas av om det var protestanter eller katoliker som odlade marken. Och ofta finns det ju äldre spår efter åkerbruk även i ett stenmurslandskap från 1800-talet.

söndag 14 februari 2010

Öar och världen

Bloggkollegan Åsa berättar att det finns ett ledigt arkeologjobb på St Kilda. Jag hade just tänkt att skriva några rader om en bok av Andrew Fleming som varit ute ett tag, men som jag fick för några veckor sedan. Tänkte jag skulle läsa den färdigt först, men redan första tredjedelen av boken gör att man med gott samvete kan göra reklam för den.

Klicka på bilden för mer information om boken. 
Öromantik finns det mycket av, och när det gäller St Kilda är det lätt att bli öromantisk, men Fleming faller inte fällan. I stället lever han upp till "the wider world". Han undersöker inte bara ön, dess arkeologiska lämningar och dess historiska källor, men sätter på alla sätt såväl lämningarna som tidigare berättelser om St Kilda i ett större sammanhang. Dels granskar han tidigare ö-romantiska berättelser, dels visar han hur världssystemen ständigt var närvarande öbornas liv -- det må så gälla världsmarknaden för ejderdun, godsägarna som kontrollerade ön på samma sätt som vikingatida hövdingar eller planerna på en militärbas. Flemings bok är å ena sidan en lättläst och fängslande bok om fältarbeten och folk på en avlägsen ö, men å andra sidan en teoriinformerad socialhistoria från neolitikum till efterkrigstiden, med ständiga referenser till olika vidare förklaringsramar inom arkeologi, antropologi och socialhistoria. Så den som önskar söka arkeologjobbet på Kilda gör gott i att läsa på före en eventuell anställningsintervju.

fredag 12 februari 2010

Var uppstod jordbruket??

Var uppstod jordbruket?
Svar 1: googla på "jordbruket uppstod i" och du hamnar genast i Mellanöstern
Svar 2. Slå upp i Nationalencyklopedien under jordbruk och du får lite olika svar beroende på var du söker
Jordbruk i förhistorisk tid enl NE  "Sporadiska odlingsförsök förekom troligen i skilda världsdelar redan under äldre stenåldern, men några ovedersägliga bevis för detta har ännu inte presenterats. Jordbrukets slutliga, och globala, genombrott inleddes först i och med slutet på den senaste istiden, för ca 10 000 år sedan. Bäst utforskat är området från östra Medelhavet till Indien, där får och get, liksom vete, korn och baljväxter domesticerades, ett par årtusenden senare även nötkreatur och svin liksom brödvete. Majs började odlas i Mesoamerika ca 3000 f.Kr. och potatis i Anderna kring Kr.f." -- Utan att på allvar ta tag i saken ger denna artikel ändå på något sätt stöd för idén om Mellanöstern som jordbrukets viktigaste vagga.
Men om du i stället går till uppslagsordet Neolitiska revolutionen så hittar du
Neolitiska revolutionen enl NE:  "Tanken att jordens alla åkerbrukskulturer skulle ha utvecklats genom spridning från ett gemensamt ursprungsområde har övergivits. Oberoende av varandra har åtminstone sex områden utvecklat neolitisk kultur: Nordindien, Nordkina, Sydöstasien, Mexico, Peru och Främre Orienten"  --  Tack Mats Malmer, en skarp arkeolog salig i åminnelse, för dessa kloka ord. De skrevs säkert för minst 15 år sedan och ligger egentligen ganska nära hur man ser på det idag.
Svar 3:
Om du vill vara helt uppdaterad, gå då till tidskriften Nature för exakt ett år sedan (12 februari 2009) och läs artikeln  The nature of selection during plant domestication av Michael D. Purugganan & Dorian Q. Fuller
Nedanstående bild brukar jag visa på föreläsningar - den bygger på artikeln i Nature (klicka på bilden för större format):
 
Här framgår att det finns inte mindre än 13 obereoende centra (med undergrupper) där olika grödor har domesticerats. Varje världsdel har gett sina viktiga bidrag till de kulturväxter vi har idag, som ofta har en global utbredning. Tidpunkterna varierar från 4000 år sedan upp till 10-13000 år sedan och allt tyder fortfarande på att den äldsta domesticeringen skedde i Mellanöstern. Jag brukar kolla ibland vad allmänbildade professorer och docenter i detta land har för uppfattning om hur Nordamerikas indianer levde före Columbus och brukar ofta möta en bild alltför influerad av 1800-talet och cowboyfilmernas speciella förhållanden. I själva verket hade de - redan 2000 år före Kristus domesticerat målla (Texasmålla), en Asteraceae (Iva Annua) och solros, Senare blev det förstås den söderifrån kommande majsen som blev deras huvudgröda.
Men det intressanta med artikeln är inte dateringarna utan den syn på domesticering som författarna lanserar. De ser domesticering som ett särfall av en generell selektering  -- "plant-animal coevolution". Det är bara i intensitet som jordbrukets uppkomst skiljer sig från andra exempel på samspel mellan djur och växter, som t.ex. skalbaggars "domesticerande" av vissa svamparter.
Författarna skriver: "The extent to which domestication differs from natural selection on wild species remains to be understood, as well as whether these processes are simply part of a continuum of selective regimes, differing merely in type and intensity but conceptually identical."