"Many of the concerned sustainability scientists and earth system scientists seem, in their friendly interdisciplinary invitations and their appreciation of the social sciences, ignorant of or immune to the critical and reflexive aspects of the social sciences and humanities"
Så skrev jag i en artikel som jag just fått accepterad i Quaternary International: Landscape research in a world of domesticated landscapes: the role of values, theory and concepts.
Jag blev påmind om den meningen flera gånger i samband med den gångna veckans NESS-konferens. Först blev jag lite förundrad över Johan Rockströms inledning The social challenge of tipping towards social sustainability. Jag hade nog väntat mig en mer kollegial ansats forskare emellan kring hur man ska se på de samhällsvetenskapliga bidragen till analys av globala miljöfrågor, och mindre av hans ofta och väl framförda varning om det globala läget. Han framförde avslutningsvis att samhällsvetenskaperna har en nyckelroll att spela i aktuella miljöfrågor: "it is now up to the social scientists to provide solutions".
Melissa Leach tog i sin plenarföreläsning Pathways to sustainability? Environmental social science and justice in a complex, dynamic age upp frågan om hur den kritiska forskningen förhåller sig till den mer instrumentella och byggde i sitt resonemang på en tänkvärd kategorisering av Michael Burawoy av sociologiforskningens instrumentella respektive kritiska, reflekterande grenar och hur dessa två förhåller sig tillvarandra. Jag har inte läst artikeln än, men frågan om hur samhällsforskning förhåller sig till skärningspunkten mellan det kritiska och det instrumentella och mellan det inom-akademiska och det policy-orienterade är en av de centrala frågorna i relationen mellan den mer okritiska, policy-orienterade sustainability-forskningen och den ofta mer reflekterande samhällsvetenskapen.
Immanuel Wallerstein närmar sig delvis samma fråga på ett lite annorlunda sätt än Burawoy. Wallerstein menar det är viktigt att särskilja den engagerade samhällsforskningens tre mentala operationer (den intellektuella, den moraliska och den politiska). Enligt Wallerstein så rör sig en stor del av litteraturen om globala miljöfrågor osäkert och på ett luddigt sätt mellan dessa olika mentala operationer. Se mer om Wallersteins resonemang i min artikel som jag inledde med att hänvisa till.
Samtliga plenarföreläsningar återfinns på Stockholm Resilience Centres utmärkta video-sidor från NESS. Den intressanta diskussionen om Rockströms inlägg återfinns inte i samma fil som Rockströms utan i slutet av Miranda Schreurs inlägg.
1 kommentar:
Skicka en kommentar